Vi börjar med slutavfallet.
Vi producerar ungefär 100 m3 slutavfall varje år, som synes här på sidan 106. Det framgår inte exakt vilka ämnen detta består av, och resultatet av en fission är i viss mån slumpmässigt, men vanliga ämnen är Krypton-92, (1,8 s) Barium-141 (18 min), Jod-131 (8 dagar), Cesium-137 (30 år) och Strontium-90 (29 år), med deras halveringstid inom parentes.
Halveringstiden för dom tre första innebär att vi tar hand om detta under vår livstid, och Strontium-90 skickar nästan uteslutande betastrålning vilket stoppas med t.ex. en fönsterruta. Risken med slutförvar rör främst gammastrålning från Cesium-137. Denna har en aktivitet på 3,215 TBq/g, vilket innebär att 3 triljoner gammavågor skjuts iväg varje sekund från varje gram.
Om vi antar att hälften av slutavfallet är Cesium-137, så innebär det 50 m3, vilket motsvarar 97 ton, vilket då innebär 97000000 g * 3,215 TBq/g = 3,11 * 10^20 TBq. För att få energin detta innebär per sekund så multipliceras det med 0,6617 MeV för att få miljoner elektronvolt som sedan multipliceras med 1,602176634*10^-19 för att få Joule, vilket ger oss 33000000 J/s.
Denna strålar ut som en sfär. För att se hur mycket som når en kvadratmeter yta 500 meter bort, så kan vi dela denna med 4π5002 och får då 10,5 J/s.
Under dessa 500 meter så avtar strålningen också. Strålning avtar med avstånd genom att materialet det passerar igenom tar upp en del av strålningen. Exakt hur mycket som tas upp är en komplicerad vetenskap utan några säkra siffror. Jag har inte sett några modelleringar av svenska förhållanden, men i det finska fallet, som liknar det svenska i hur avfallet är konstruerat, liksom själva berggrunden, så har man kommit fram till att den som lever precis ovanför slutförvaret, och odlar all sin mat där, efter 1000 år får samma strålningseffekt per år som av att äta två bananer.
Men om vi ändå lite amatörmässigt ska beräkna det svenska, så är försvagningskoefficienten för granit vid stark strålning ungefär 0,012 vilket alltså innebär att gammastrålning som rör sig genom en meter granit, får sin strålning delad med faktor e^0,012, dvs 1,1275, så 10,5 J/s ska delas med 1,1275^500, vilket blir 9,18 * 10^-25 J/s. Sen är man ju sällan i en sekund på en viss plats, så ovanstående ska multipliceras med antalet sekunder på ett år, 31557600, och vi får att man – om man upptar en kvadratmeter – får i sig 2,9 * 10^-17 Joule energi.
Detta ska delas med medelvikten på en människa, om denna är 80 kg så får man i sig 3,6 * 10^-18 Gray, där Gray är den dosen som används när en människa får i sig radioaktivitet, i J/kg.
Sedan ska dessa Gray omvandlas till Sievert, och när vi pratar om hela människokroppen, så är relationen 1:1, så 3,6 * 10^-18 Sievert får man i sig, eller 3,6 * 10^-15 mSv/år.
Sen var detta endast ett års utsläpp. Om vi tänker oss att vi lagrar lika mycket varje år, och att detta halveras vart 30:e år, så multiplicerar vi detta med 44 (orkar inte dra matematiken just nu): och får 1,58 * 10^-13 Sv/år.
1,58 * 10^-13 Sv/år motsvarar strålningen man får av att äta en hundratusendels banan.
Detta ska jämföras med dom 2-3 mSv/år man får av att överhuvudtaget befinns sig på jorden. Dvs, den extra gammastrålningen är i praktiken obefintlig.
Jag har säkert gjort tusen fel ovan. Dom finska forskarna kom fram till två bananer, jag till en hundratusendels. Om du vet något av ovanstående, låt mig gärna veta, så uppdaterar jag posten. Men jag kan inte se att vi, eller framtidens varelser, skulle må dåligt av slutförvaret.
Och OM kopparen skulle gå sönder, och OM leran skulle försvinna, så hamnar avfallet i grundvatten. Detta är dock urberg, vilket innebär att grundvatten inte rör sig därifrån, utan fastnar i sprickor.
Sen så är slutförvaret dessutom en utmärkt energikälla, då 97 % av energin finns kvar i slutförvaret, och kan användas av morgondagens reaktorer. Visst är det en utmaning att återvinna halvbränt uran, men då har vi åtminstone en lokal energikälla, och kan strunta i våra diktatoriska grannar, vilket vi inte kan idag då Europa är beroende av rysk gas.
Till sist så ska sägas, att dom flesta poster av ovanstående slag, är av folk som är experter på ett helt annat ämne och skriver poster av just detta slag, och därmed bidrar till irrationaliteten i samhället 🙂 Naturligtvis består inte lagringen av just 50 % Cesium-137 och 50 % Strontium-90. Jag uppdaterar beräkningarna allteftersom jag får veta mer, så om jag missat något som du anser helt sant, så skicka gärna en länk (eller kommentar nedan), så uppdaterar jag posten. Men än så länge så ser jag ingen oro för slutförvaret. Jag är orolig för våra koldioxidutsläpp, t.ex. det fossila vi förbränner.